SKM 007514
::
plansch, skolplansch
- Object description
Av torvmarker urskiljer man två huvudtyper: mossar, där vitmossorna utgör de viktigaste växterna samt kärr, där starrarter av olika slag dominerar. En mellanform av dessa är blandmyren, som är den vanligaste torvmarkstypen i Norrland. I stort sett är denna sammansatt av blöta starrkärr med mer eller mindre tätt liggande partiet av rismossetuvor.
Torvmarkerna i landet har i stort sett förljande utbredning. På slättområdena och inom kalktrakterna (Södra Skåne, Öland, Gotland, Falbygden i Västergötland, Tåkern—Bråvikenområdet i Östergötland m.fl.) dominerar kärren. Även inom kustzonen är kärren den oftast förekommande typen. — Högmossorna dominerar i inre Småland, i Sydvästra Sverige, i Värmland, inom Kilsbergen och vissa delar av Bergslagen, längs en smal zon innanför Norrlandskusten m.fl. områden. I Norrland är såväl högmossar som kärr tämligen sällsynta; där dominerar blandmyrarna.
För att högmossebildning skall komma till stånd krävs en nederbörd av mer än 460 millimeter per år.
Ur utvecklingshistorisk synpunkt urskiljer man bland mossarna följande huvudtyper: försumpningsmossar, som uppkommit genom försumpning av fastmark, och fornsjömossar, som bildats vid igenväxning av sjöar.
Torvmarkerna bevarar som nämnts växtlämningar från tidigare skeden. Dit hör bl.a. ståndarmjölskorn, pollen, från träd som växt på eller intill mossen eller kärret. Genom mikroskopisk granskning av dessa pollenkorn kan man fastställa vilka trädslag det gäller. Om man vertikalt gör en undersökning, t.ex. med 5 cm:s avstånd, av de olika trädpollenslagens frekvens i en torvmark, kan man skapa sig en bild av hur trädvegetationen där förändrats genom tiderna. Med hjälp av fornfynd (stenyxor, bronsföremål m.m.), kan man också tidsbestämma lagerföljden och därigenom skapa sig en bild av det svenska forntidslandskapets utveckling fram till våra dagar. Denna pollenanalytiska metod har med arkeologiens hjälp givit vår naturhistoriska forskning ett värdefullt tillskott.
Frågor och arbetsuppgifter: 1. Hur stor del av vår land upptas av torvmark? — 2. Vilken nytta kan vi ha av torven? — 3. Hur indelar man en högmosse? — 4. Ge en kort beskrivning av hur en högmosse bildas. — 5. Vad är pollenanalys?
Litteratur: Magnusson-Granlund-Lundqvist: Sveriges geologi 1949. Hugo Sjörs: Myren och dess växtvärld, Verdandis småskrifter n:r 508, 1950. Hugo Oswald: Myrar och myrodling, 1937. Lennart von Post: Närke, STF:s årsskrift 1930.
Uppkomsten av en högmosse: N:r 1 visar en sjö, som håller på att grundas upp genom avfall från växt- och djurvärlden m. m. — I n:r 2 har kärrväxter (olika starrarter, kärrull, tuvsäv m. m) växt upp i bottenslammet och sjöns yta har minskat väsentligt. — I n:r 3 har vitmossor vandrat in bland kärrväxterna och bildat tuvor, som både väst i höjden och spritt sig ut över den omgivande fastmarken. Bland vitmossetuvorna växer tall och av sjön återstår bara en liten göl i mitten. En mosse har nu bildats. — N:r 4. En klimatförsämring har inträffat. Mossen har växt vidare i höjden. Tallskogen har försvunnit i mossens mitt icg kvarstår endast kring randen (randskog). Runt randskogen ligger våtare kärrmark, bevuxen med björk och al, laggen. I mossens djupare delar syns stubbar, som utgör resten av den tallskog, som en gång växte på mossens yta (n:r 3). — Efter Granlund.
- Object description
Nittenmossen, Grangärde socken. Dalarna. Med hängare och metallhörnor utan kantband. På papp.
Svenska turistföreningens geografiska väggplanscher 1:16
Flygfoto: G. Lundqvist.
Tryck: Nordisk Rotogravyr
Text på baksidan:
N:r 16. Nittenmossen, Grangärde socken. Dalarna.
Bilden visar en högmosse. Denna är en form av torvmark, d.v.s. är uppbyggd av växtlämningar, vilka genom markens vattenhalt hindrats att fullständigt förmultna. En högmosse ger oss exempel på hur också växtvärlden kan lämna bidrag till det uppbyggnadsarbete som oavbrutet pågår i naturen.
I bildens mitt ser vi Nittenmossen med en liten göl i mitten. Runt gölen syns mörkare och ljusare, ringformiga band. De mörka markerar torrare delar av mossen, tuvor, de ljusa banden är våtare markpartiet, höljor. Utåt begränsas mossen av randen, bevuxen av gles tallskog med doftande skvattram (getpors), ljung, kråkris, lingon, odon och blåbär. Här ligger, utanför randen, laggen, ett sankt ytterområde, som vid Nittenmossen nästan runt om markerar gränsen mot omgivande sjöar och vattendrag. Innanför randskogen höjer sig mossplanet mot mitten likt en svagt välvd kupol — därav benämningen högmosse. Mittpartiet ligger cirka tre meter över kanten.
En mosse eller mer allmänt uttryckt en torvmark är till största delen uppbyggd av vitmossor. Marken är här genomträngd av vatten och de växter, som där, förmultnar därför ej fullständigt som på torrare mark utan endast till en del, därför att luftens syra ej får tillträde; dessa halvt förmultnade växtdelar utgör det vi kallar torv. Växtdelar, t.o.m. trädstubbar från gångna tider, har på så sätt kunnat bevaras i torvmarkerna och kan nu ge oss upplysning om den forna växtvärldens utseende. Man har t.ex. funnit hasselnötter, ekstubbar m.m. inom sådana områden, där dessa växter numera ej finns, men där de förekom under en tid med varmare klimat. Det är sådana fynd, som gör våra torvmarker till viktiga naturdokument, till levande naturhistoria.
Torvmarkernas yta beräknas uppgå till inte mindre än 1/5 av hela landets eller cirka 5,84 miljoner hektar, vilket är 2 miljoner hektar mer än vad den odlade marken i landet upptar. — I vissa trakter har torvmarkerna utdikats och uppodlats. 1/6 av den odlade jorden i landet är torvjord. För övrigt har torven betydelse som bränsle och användes också som strötorv.
Leave a comment
You can comment on the object here. We moderate all comments before publishing.